vet inte hur jag ska förklara det men jag mår fruktansvärt knepigt, alla känslor på en och samma gång.

att veta och även tagit beslutet att det är over and out liksom känns som en slags evighet.

vad ska man göra nu?

har inte lust med något alls eftersom man kommer vara ensam nu efter 3 år :(

en sådan liten skitsak som enligt dom blev ett stor bromskloss för mig där jag verkligen fick tänka till

att är det här ok? går det att respektera detta - not!

den händelsen som ni gjorde är nog det värsta man kan göra och på ett sätt så tackar jag er nästan för det för nu är det lite enklare för mig att glida vidare utan att tänka att det kanske blir vi igen, för det blir det inte !!

kan man inte visa respekt så ska man heller inte ha någon.

ska flytta till dalsland nu ett tag och styra upp allt tills jag hoppar ner i min kappsäck igen och drar vidare som en annan luffare.

men man lever ju bara en gång liksom och då ska jag faktiskt leva livet.

istället för att ha suttit här hemma på soffan som en pensionär och låtit allt roligt gått förbi mig - nej slut på det nu!

alla fick ju som de ville nu runt honom - jag var dum i huvudet och det ena med det andra så nu efter ni har järntvättat honom med erat skitsnack så hoppas jag verkligen ni tar hand om honom därefter!

ni blev sura på mig för att jag ansåg att ni är ett par riktiga skitar allihop pga ni uttnyttjade honom under så lång tid för att han är för snäll och inte kan säga nej...och när jag kom in i bilden och satte stopp för detta då jag säger vad jag tycker, och han verkligen vaknade upp och ställde sig frågan : vad fan håller jag på med?

då pallade ni inte att han sa nej och där visade ni verkligen vad ni gick för.

jag tål inte människor som är respektlösa, spelar ngt slags skådespeleri, och behandlar den jag håller kär som skit.

jag struntar helt i all den skit jag fick ta - jag är van och kan ta sådant men alla kanske inte kan det och det gör ont i mig då att någon får en hel skottkärra sten över sig gång på gång och ända får slicka såren.

nej sådana människor som kallar sig vänner ligger inte alls i mitt intresse faktiskt.

skit ska skit ha helt enkelt!

kan säga så här att jag känner mig förbannat tom eftersom jag har förlorat allt kan göra en kort sammanfattning om hur mitt gbg liv såg ut så kanske ni förstår.

det blev alldeles för mkt för mig med alla som jag värderade högst av allt bara försvann!!

och just nu så klarar jag inte en grej till..

det livet jag hade - har ingenting kvar utav det som ni ser..

är det konstigt om man känner sig extremt ensam, övergiven och bara vill gå och lägga sig i ett dike någonstans?

försöker peppa mig hela tiden att jag klarar detta, jag klarar detta men det kommer tillbaka hela tiden!

som ni vet är jag en extrem djurälskare och på så kort tid inpå varandra så försvann alla <3

har fått stå där så många gånger vid deras sida och sett dom somna in och hela mitt egna hjärta har

gått i tusen bitar, jag klarar inte mera!!!

saknar dom så förbannat mkt :(

mår skit men ska ta mig upp ur detta men det får ta lite tid och fattas ju bara nu att jag tappar modellandet också så är jag helt körd!

därför jag inte kan bo i dalsland en längre tid för den ända fotograf som finns där är la tidningsfotografen för kommunen, och det känns väl lite B och stå med honom.

har ni förslag på vilken stad man kan flytta till, tills allt är ordnat så tipsa!!